vaknade upp med en fin vän bredvid mig imorse. 
kändes inte speciellt lägligt att sova ensam efter det som hände igår kände att jag behövde någon fin vän
som jag kunde ha bredvid för att försöka tänka på annat. 
allt är enklare när man är två. 

det är vissa dagar det känns jobbigt att veta att även det vackra har ett slut
speciellt när tanken slår mig att någonting kan tas ifrån en så snabbt och så oväntat.

kommer ta tid att tackla detta, och jag har sagt det innan och jag säger det igen:
ta vara på varandra, ibland vet man inte vad man har förens man förlorat det.