jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.

sitter och tänker tillbaka lite på mina senaste år, dels det när jag blev anmäld för misshandel som jag först dömdes för i tingsrätten sedan frikändes jag i hovrätten, katching liksom!
räddade mig själv från 10.000 kr, villkorlig i 2 år och dagsböter, så just där klagar jag faktiskt inte.
förr borde jag ibland förtjäna en nominering för rollen jag spelade, nu lever jag med en känsla av att falla i tomhetens botten där jag kanske hamnar på toppen, jag är så himla förvirrad just nu så jag vet knappt ut eller in och skriver förmodligen i gåtor där det bara är jag själv som förstår innebörden, men min blogg är till för mig så jag tar det med en nypa salt vilket ni också bör göra. well well, man lär så länge man lever och än så länge är jag vid liv och kommer göra x-antal misstag till och ta lärdom av det till skillnad på många andra som kan upprepa sina misstag x-antal gånger och fortfarande inte ha lärt sig något av dom! men nu ska vi naturligtvis inte jämföra andra med mig då jag är en kategori för mig själv, bra som dålig det är upp till er då jag egentligen inte orkar bry mig om andras åsikter, till vilken nytta liksom?  och nej, nu menar jag inte att jag inte tar åt mig om jag får höra positiva saker för det gör jag, med ett öppet hjärta! men jag tror ni förstår själva principen?

nu ska jag sluta babbla för jag kommer göra detta inläget meter långt annars
och göra det ännu mer invecklat och ännu mer ointressant!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0