här kommer ännu ett lite djupare inlägg, måste dela med mig av lite tankar samtidigt som jag skrattar - ännu en gång ! för att dra en lång historia kort, vi stod varandra jättenära fram till du träffade din pojkvän {är naturligtvis glad för din/eran skull} men sen kommer vi till det där att glömma bort sina vänner och prioritera sin pojkvän som nr 1. visst fine, det är ens eget val men komigen? "bro´s before hoes", right? well well, sedan när det kommer till när du sen säger att du saknar mig, men när vi väl bestämmer är du med din pojkvän istället och säger "men jag glömde.." ja visst, du glömde. sen om man ska dra i den gången du ville ta ditt liv med både sprit och tabletter och jag kom ut till dig och såg dig ligga helt medvetslös, dina ögon rullade bakåt och det stank sprit och var fullt av tabletter överallt, då var det jag som stod bredvid dig och mina tårar rann, jag skakade och var så himla rädd för att förlora dig! men det har du väl också glömt nu? antar att det är enklare för dig än vad det är för mig som såg dig i det tillståndet, bilderna finns kvar och trots att du stod mig så nära och visste exakt vad jag gått igenom innan du gjorde som du gjorde så väljer du att försöka ta ditt liv. skitsamma, ska inte fördjupa mig i detta mer, tycker bara själva principen är rolig när jag nyligen såg att du blockerat mig på facebook, herregud! visst, facebook är facebook jag bryr mig verkligen inte! men allt som jag gjort för dig, och mamma som till och med ringde ambulansen innan jag åkte ut till dig den dagen du försökte ta ditt liv för att jag inte fick fram något ord för att jag fick panik och grät här hemma, inte ens ett tack har du sagt till mamma, det är väl det minsta man kan säga eller har jag fel? tss, patetiskt.